Av en slump läste jag denna bok på engelska. Det var nog bra.
Boken om Mma Ramotswe och hennes detektivbyrå i Botswana är skriven på ett, för mig, väldigt afrikanskt sätt. Rytmen i meningarna är speciell. Det är korthugget och inga krusiduller. I huvudet låter det på en speciell dialekt. Förmodligen tolkar jag alltihop i en slags hemmagjord indisk/afrikansk engelska som sjunger från sidorna, och som är helt fel, men det känns autentiskt för mig.
Jag vet inte hur översättningen är, men jag misstänker att vissa partier kan kännas lite väl präktiga i svensk språkdräkt.
Boken är marknadsförd som en deckare, men det är inte någon deckare i konventionell mening, inget CSI med komplicerade brottsutredningar, inga polisjakter, eller seriemördare. Nej boken lunkar på lite hemtrevligt, nästan i novellform, med ett mysterium per kapitel och ganska enkla gåtor och slutledningar. Det förvånar egentligen inte att Mma Ramotswe ofta nämner Agatha Christie. McCall skriver på ett liknande trivsamt sätt, med mycket personporträtt, och små enkla livsvisdomar om att det är bra att dricka te och att vara väluppfostrad och att vara tacksam för det man har. Så även om det först verkar märkligt att författaren är en brittisk man och inte en afrikansk kvinna, är det vid en närmare granskning ganska logiskt.
Traditionella könsroller utsätts för kritik i boken, samtidigt är det knappast någon likhetsfeminism som förespråkas, utan snarare lite gammalmodiga idéer om att ”mannen tror att det är han som bestämmer, men det är bara kvinnan som låter honom tro det”.
Men det är trivsamt, och rytmiskt, och aningens aningens spännande.
Isbn: 0-349-11675-X
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar