Great Expectations

Great Expectations är en film som jag sett omslaget på flera gånger, men som jag av någon anledning inte sett, och inte heller hört mycket talas om, trots att både Ethan Hawke och Gwyneth Paltrow är så populära skådespelare. Jag är lite förvånad att den gick så obemärkt förbi.

Filmen baseras löst på Charles Dickens Lysande utsikter, och handlar om Finn som i ung ålder blir kär i den kyliga Stella, och aldrig kan glömma henne, hur många år det än går, och hur många gånger hon än sviker honom.

Handlingen är överförd till nutid, och miljöerna är Floridas landsbygd och New York. Fotot är ljuvligt, med flygande fåglar, vilda trädgårdar och ett magiskt vackert slott (nergånget och överdådigt på samma gång) med en galen kvinna som skulle kunnat platsa i en Tim Burton-film. Filmmusiken är nyskriven och bland annat finns en ny sång av Tori Amos med, som är bland det mest melodiösa hon gjort på senare år.

Finn är en konstnär som maniskt avbildar verkligheten, och hans enkla men geniala teckningar förhöjer också skönhetsupplevelsen. Karaktärerna är intressanta och mer nyanserade än de i till exempel Oliver Twist, och En spökhistoria vid jul (som alltid går i någon version på julen, med Bill Murray, Mupparna eller Kalle Anka). Stella är outgrundlig, Robert De Niro är en mördare, men inte helt igenom ond. Och historien är inte helt igenom förutsägbar.

Det är en traditionellt berättad film och för den som vill titta på fina bilder, lyssna på bra musik och gråta lite är den inte alls dum.

Dessutom blir man sugen på att läsa en klassiker, och det är ju inte var dag man blir det.