Spelet - Neil Strauss

Jag har aldrig tidigare sett en bok bli så intensivt marknadsförd. Neil Strauss åker på världsturné för att prata om sin bok, gigantiska affischer klistras upp på staden, och det är artiklar överallt, utom kanske på kultursidorna.

För det här är berättelsen om Neil Strauss, en vanlig, kort och skallig kille som aldrig haft tur med tjejer, som tillbringar två år med världens främsta raggningsexperter, och får ligga med fler snygga tjejer än han kan räkna. Dessutom är han nu ihop med Courtney Loves gitarrist, en tjej som är både tuff och sexig.

Så visst är det ett fascinerande ämne, det är revansch och framgångssaga och sex och psykologi, allt på samma gång. Att sen Strauss är journalist gör att det är ovanligt välskrivet och analytiskt, för att vara den här typen av bok.

När jag läser mer om boken inser jag att det här är precis vad de höll på med i Outsidersprogrammet som fångade mig så. Det är en genväg till romantisk/sexuell framgång som ska kunna passa alla.

Som en magisk dryck, ett sätt att lära sig den enda sak man trodde var omöjlig att lära sig. Att det går att lära sig allt om ett visst ämne, eller att bli duktig på idrott genom att träna känns välbekant. Men att bli världsmästare på att ragga upp tjejer genom att prata med hundratals tjejer i veckan och öva, öva, öva?

Och vad vill de här raggningsexperterna ha? Inte pengar (de är inga solochvårare), inte kärlek (de verkar aldrig vilja dela något känslomässigt med någon tjej), många vill inte ens ha sex (En av killarna, Extramask misstänker till och med att han är homosexuell för att han har så tråkigt sex, men fortsätter glatt ändå). Nej det verkar handla mest om att få revansch efter en trist uppväxt, att bli beundrad av de andra killarna, att bevisa för sig själv att man är en riktig karl. Här härskar de allra mest traditionella könsroller, där tjejen med störst bröst anses mest attraktiv, och att få hem en snygg strippa är höjden av triumf.

Och hur gör en riktig raggningsexpert då? På tre viktiga sätt:

Ett: Genom att bete sig som en alfahanne, le när man kommer in i ett rum, bete sig som att man är åtråvärd och värd att stå i centrum, göra det mesta av sitt utseende och dessutom gärna ha på sig något extra pråligt, som en galen hatt.

Två: Genom att skaffa sig ett psykiskt övertag. Killen ska ignorera tjejen han verkligen är intresserad av och prata desto mer med hennes vänner och dessutom flika in en eller flera ”negs”, tvetydiga förolämpningar av typen ”Vad konstigt du rynkar på näsan när du skrattar” till tjejen han verkligen vill ha. Planen är att genom att trycka ner tjejen kommer hon sedan att söka bekräftelse hos honom.

Tre: I kombination med detta negativa beteende ska killen prata om intressanta saker, helst sådant som tjejer ska gilla: till exempel ”jag behöver en kvinnas åsikt om min kompis tjejs svartsjuka”, eller ”jag skulle vilja göra ett psykologiskt test på dig”. Omedelbart blir den tilltalade indragen i ett känslosamt samtal, och får dessutom chansen att prata om sig själv. Killen ska också gärna göra några trolleritricks.

Till slut börjar man undra hur magiska de här metoderna och replikerna är egentligen. Förutom "negarna" som påminner om grundskolans "dra tjerna i håret", handlar det ju mest om att snygga upp sig och hitta på lite intressanta samtalsämnen. Vem skulle inte bli fascinerad av någon som säger något nytt på krogen i stället för de vanliga rutinfrågorna (vad jobbar du med, kommer du hit ofta)? Självklart är det roligare att prata med en kille som är välklädd, utstrålar självförtroende, intresserar sig för relationer, och gör trollkonster för en, snarare än en osäker kille med instoppad stickad tröja och en konversation som påminner om en anställningsintervju.

Men det är en konstig balans. Medan killarna satsar på charm och utstrålning för att tjejen ska bli intresserad trots hans alldagliga yttre, värdesätts hennes inre egenskaper inte alls. Ändå är det hon som ska bli sugen på ytligt sex med honom.

Många gånger går det att läsa mellan raderna hur larvigt alltihop är. Trots Styles försäkringar om raggningexperternas oerhörda framgång hos tjejer, framstår de fortfarande mest löjliga. Utrustade med en hel väska rekvisita som hänger på magen (trollerileksaker, självlysande halsband att ge bort till tjejer och kondomer) är de bara småpojkar förberedda på sitt uppträdande på roliga timmen. Många är arbetslösa och bor hos sina mammor, med noll social förmåga i verkligheten och det är svårt att förstå hur de kan upprätthålla ett förhållande i mer än de sju timmar det ska ta att förföra en kvinna. Vad pratar de om när de inlärda replikerna tar slut?

Och på slutet verkar det bara vara spelet inför de andra raggningsexperterna som är viktigt. Vänskapen och intrigspelet mellan killarna behandlas mest, medan tjejerna är utbytbara. Konstigt nog blir denna bok som ska handla om spelet mellan könen, på många sätt en historia om manlig vänskap och föreställningen om maskulinitet.

Inte helt oväntat är det så att de som mår bäst i slutet av boken har vunnit kärlek genom att vara naturliga. Neil vinner på sin begåvning, medan hans knepiga kompisar aldrig har flickvänner, och tröstlöst fortsätter slipa på sina metoder.

Det här är på många sätt en av de mest fascinerande böcker jag läst. Inte för att det är så välskrivet och kanske inte för att den berättar några sanningar. Men det är som ett jättelångt Outsidersprogram som man inte kan slita blicken från.

ISBN: 9127112454