Jag trodde nog inte riktigt att Scarlett Johanson skulle släppa en Britney Spears-aktig skiva, om hon nu ändå skulle ge sig på musik.
Men med den mörka rösten tänkte jag mig kanske en skiva med rökiga Sinatracovers, eller något annat lite mer gammeldags och jazzklubbaktigt.
Inte detta: Tom Waits covers med en ganska ful, mörk och lite tonlös röst som påminner om Nico. I arrangemang som känns lite avigt 4AD-aktiga. Inte Cocteau Twins som några recensenter vill få det till, men aningen This Mortal Coil ibland. Om Lisa Gerrard skulle bli lite charmigt tondöv. Och på "I don't want to grow up" låter Scarlett lite syntigt 80-talsaktig på ett ganska B och lite kultigt sätt.
Märkligt men inte oävet. Det bästa är att den här typen av musik faktiskt spelas på radio tack vare Scarlett. Hade hon varit okänd hade man bara fått höra talas om skivan på obskyra mailinglistor för typ Marianne Nowottny.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar