Liege & Lief - Fairport Convention

Liege & Lief kom redan 1969, och då var jag inte ens född. Men jag upptäckte den 1993, och den är fortfarande en av mina bästa skivor. En av de få skivor jag köpte som CD fast jag redan hade den på vinyl.

Alla utom en sång är traditionella brittiska folksånger. Och Richard thompson spelar fantastisk gitarr. Sandy Denny sjunger. Det finns ingen som kan sjunga folkmusik som hon gjorde. (Hon dog redan 1978.) Vacker röst med känsla för varje dramatisk fras. Reynardine och farewell Farewell är vackra och stämningsfulla. Tam Lin är inte särskilt varierad, men passionerat sjungen och underbar. Och Crazy Man Michael är en kryptisk saga.

Men min absoluta favorit är Matty Groves. Jag och min kompis satt i timmar för att ta ut texten: slog i lexikon, spelade in låten på band för att kunna sitta och spela och pausa, sen spola, spela, pausa, gissa, om och om igen. Det var innan man kunde slå upp varenda sångtext på Internet. Och lite engelska lärde jag mig på samma gång. Till slut kunde jag ju hela sången utantill, och kan den än.

Matty Groves är en gruvlig historia. Om Lord Arnolds fru som går till sängs med unge Matty när Lorden är borta. Men tjänaren skvallrar och innan solen gått upp står Lord Arnold själv vid sängkanten och vill ha en förklaring.

Det spännande är att jag har hört denna sång i flera versioner, med Fairport Convention så klart, men också med Joan Baez och Francis James Child. Och de tre versionerna är helt olika. Lord Donald heter Lorden i en alternativ version, Lord Arlen i den andra. Och deras karaktärer skiftar. I Fairport Conventions version är Lorden oerhört ädel, medan Matty mest verkar barnslig och feg. I andra versioner är det Lorden som är den onda. En god och välformulerad berättelse är det i alla fall. En murder ballad som överglänser Nick Caves nyskrivna alster.


A holiday, a holiday, and the first one of the year
Lord Arnold's wife to the church did go, the Gospel for to hear

And when the meeting it was done, she cast her eyes about
And there she spied little Matty Groves, walking in the crowd

"Come home with me little Matty Groves, come home with me tonight
Come home with me little Matty Groves, and sleep with me till light."

"Oh I can't come home and I won't come home, to sleep with you tonight
By the rings on your fingers I can tell, you are Lord Arnold's wife."

"What if I am Lord Arnold's wife, he is not at home
He's away in the far cornfields, he's bringing the yearlings home."

A servant who was standing by, hearing what was said
Swore Lord Arnold he would know before the sun had set

And in his hurry to carry the news, he bent his breast and ran
And when he came to the broad mill stream, he took off his shoes and swam

Little Matty Groves, he lay down and took a little sleep
And when he woke Lord Donald was standing at his feet

Saying "How do you like my feather bed, and how do you like my sheets
And how do you like my lady gay who lies in your arms asleep?"

"Oh it's well I like your feather bed, better I like your sheets
Best of all I like your lady who lies in my arms asleep."

"Get up, get up," Lord Arnold cried, "get up as quick as you can
For they'll never say in England that I killed a sleeping man."

"Oh I can't get up, I won't get up, I wouldn't get up for my life
For you have two long beaten swords, and I not a pocket knife."

"It's true I have two beaten swords, and they cost me deep in my purse
But you shall have the better of them, and I will use the worse

"And you shall strike me the very first blow, strike it like a man!
For I will strike the very nex blow, I'll kill you if I can."

So Matty struck the very first blow, and he hurt Lord Arnold sore
Lord Arnold struck the very next blow, and Matty struck no more

And then Lord Arnold he took his wife, and set her on his knee
Saying "Who do you like the best of us now, your dead Matty Groves or me?"

And then up spoke his own dear wife, never heard to speak so free
"I had rather a kiss from dead Matty's lips than you and your finery."

At that Lord Arnold he did jump up and loudly did he bawl
He struck his wife right through the heart and pinned her against the wall

"A grave, a grave," Lord Arnold cried, "to put these lovers in
But bury my lady at the top, for she was of noble kin."